Skuggspel : mellan bildkritik och ikonestetik i Lars Gyllenstens författarskap

Lars Gyllenstens polemiska kritik mot egenmäktiga tolkningar och förklaringsmodeller kan avläsas under hela författarskapet, från den bildstormande handlingen att ge ut den falska diktsamlingen Camera obscura på fyrtiotalet till den omdebatterade självbiografin Minnen, bara minnen från 2000. [...]
Visa längre beskrivning

Lars Gyllenstens polemiska kritik mot egenmäktiga tolkningar och förklaringsmodeller kan avläsas under hela författarskapet, från den bildstormande handlingen att ge ut den falska diktsamlingen Camera obscura på fyrtiotalet till den omdebatterade självbiografin Minnen, bara minnen från 2000. I den meningen har Gyllensten under hela sitt författarskap agerat som ikonoklast och bildkritiker, inte minst i sin roll som kritiker i dagspress. Å andra sidan har författarskapet ständigt utforskat och skapat egna bilder, ofta genom att experimentera med bildkonst och andra visuella representationsformer som en del av den litterära texten. Så hur ser relationen ut mellan ’ikonoklasten’ Gyllensten och ’bildskaparen’ Gyllensten, mellan hans bildkritik och estetik? Förhållandet utreds i Skuggspel genom analys av hur författaren använt bildkritikens mest centrala metaforer idolen, ikonen och idolatrin i både litterära och kritiska texter. Avhandlingen belyser också några centrala aspekter av Gyllenstens ständiga arbete med olika slags visuella medier. I Skuggspel framgår det att den gyllenstenska bildkritiken hela tiden stått i bildbyggandet tjänst och syftat till att skapa en frihetsinriktad estetik där läsaren lämnas utrymme för att ta ansvar för och skapa mening i förhållande till konstverket. Camilla Brudin Borg (f. 1965) är litteraturvetare och verksam vid Göteborgs universitet. Skuggspel är hennes doktorsavhandling.