Folkmordet på armenier : sett med svenska ögon

den svenska missionären Alma Johansson arbetade 1915

bland armenier i staden Moush när folkmordet på armenier startade.

Johansson kunde efteråt berätta:

Från våra fönster kunde vi se det mesta av vad som försiggick.

Armenierna gingo ej ut, de för [...]
Visa längre beskrivning

den svenska missionären Alma Johansson arbetade 1915

bland armenier i staden Moush när folkmordet på armenier startade.

Johansson kunde efteråt berätta:

Från våra fönster kunde vi se det mesta av vad som försiggick.

Armenierna gingo ej ut, de förhöllo sig alldeles stilla, och det var

först när soldaterna trängde in i de sönderskjutna husen, som de

sökte att värja sig så länge som möjligt. Följande dag sågo vi

soldaterna föra grupper av kvinnor och barn genom staden, blodiga,

sårade. När så den ena efter den andra föll ned sårad, var

en soldat genast färdig att slå till med bösskolven. Aldrig kan jag

glömma den synen.

Samtida svenska diplomater, missionärer, resenärer, politiker och

författare har lämnat uppgifter om vad som hände under folkmordet

19151916 liksom under massakrerna 18941896 och om arbetet

med att rädda överlevande och flyktingar. En militärattaché talade

om »förintandet av den armeniska nationen« och en missionär beskrev

det som ett försök att »utrota en hel nation«. Sven Hedin

skrev om »förskräckliga grymheter« och Hjalmar Branting använde

ordet folkmord.

I det svenska materialet finns detaljerade vittnesmål om förskräckande

grymheter och mördande under attacker mot armeniska

bostadsorter. Oerhörda lidanden under väl organiserade deportationer

och massakrer beskrevs men det gjordes också omskrivningar av

det som hänt till att benämnas befolkningsomflyttning. Sammantaget

ger det svenska materialet en tydlig bild av det folkmord som

drabbade armenierna och andra kristna minoriteter i det dåvarande

ottomanska imperiet.