Så vi levde : 1960-talet som vi minns det

Ulf Sjöstedt - mitt 1960-tal

I slutet av januari eller i början av februari 1960 fick han sin första egna bostad? Det var en dröm för en ung man som aldrig hade bott för sig själv en enda minut i hela sitt liv. Han hade aldrig kunnat låsa omkring sig utan att någon annan hade kunnat [...]
Visa längre beskrivning

Ulf Sjöstedt - mitt 1960-tal

I slutet av januari eller i början av februari 1960 fick han sin första egna bostad? Det var en dröm för en ung man som aldrig hade bott för sig själv en enda minut i hela sitt liv. Han hade aldrig kunnat låsa omkring sig utan att någon annan hade kunnat kliva in utan att knacka. Nu kände han sig äntligen fri.
Denna ljuvliga bostad bestod av ett rum på vinden i ett landshövdingehus på Västergatan i Annedal i Göteborg. Det var februari. Det var iskallt. Kakelugnen, som fanns i rummet, hade eldningsförbud p gr a brandfara. Som värmekälla köpte han därför en fotogenkamin, som gav rummet en bebolig värme av femton grader, när det var kallt ute. Och det var det i februari 1960. Fotogenkaminen stod på så mycket det gick hela vintern. Alla hans kläder luktade fotogen. Det gick inte att undvika. Hans vänner som bodde på samma sätt luktade också fotogen.
Köket var inhyst i en garderob med sluttande tak så att han bara kunde stå rak allra närmast väggen mot rummet. Det fanns i alla fall elektriskt ljus i form av en naken glödlampa och en kran med iskallt vatten. Det var en tunn stråle, eftersom vattenröret var helt igenrostat. Och så fanns det två gaslågor att laga mat på. På gården tre trappor ner låg dasset. All denna bekvämlighet kostade 42 kronor i månaden. Det hade han råd med.
Den vintern fick han maginfluensa och 40 graders feber. Under de dygnen sjukdomen rasade satt han där nere på dasset i femton graders kyla i timmar. Han orkade knappt vandra de där tre trapporna upp och ner gång på gång, men han var tvungen.
Han blev frisk och han var lycklig över sin fina bostad.
På dagarna utbildade han sig vid Slöjdföreningens skola i reklam och grafisk formgivning och fotografi. De åren var kanske de lyckligaste i hans liv? Eleverna på skolan kunde arbeta så mycket eller så lite de ville. Eftersom hans kunskaper var synnerligen rudimentära i allt utom fotografi arbetade han mycket. Det är lätt att anstränga sig, när man arbetar med det man tycker är roligare än någonting annat. En sådan förmån har inte alla haft under sina studieår.