Sapfos tvillingar

»Silas! Hans fruktansvärt smala vita armar för oss över nattvattnet. Jag vänder mig bort från hans rörelser. De benvita piporna, döden, knirkar, knäcker mot årorna, relingen.

- Vi ska ner i tunneln under motorvägen, under den bleka södergående autostradan! - ser du blixtbelys [...]
Visa längre beskrivning

»Silas! Hans fruktansvärt smala vita armar för oss över nattvattnet. Jag vänder mig bort från hans rörelser. De benvita piporna, döden, knirkar, knäcker mot årorna, relingen.

- Vi ska ner i tunneln under motorvägen, under den bleka södergående autostradan! - ser du blixtbelysningen, det långa pärlbandet av ljus där borta, alldeles där åkern, fältet, dyker, sjunker? Dit ska vi!

Vänder mig undan, ner, in.

Det dikteras, säger jag. Jag säger det bara. Det betyder ingenting i den natten.«

Laticia upptäcker Silas i gräset, på väg till en lektion i kirurgi. Det är den grekiska poeten Sapfo som skickat honom. Men Silas visar sig vara döende, hans lungor tunna och sköra. Laticia bestämmer sig för att tråckla fast honom i livet, också om hon därmed måste kränka gränsen mellan helande och våld, kärlek och övergrepp.

Sapfos tvillingar är en rasande besvärjelse mot döden, med den grekiska poeten Sapfo som gestalternas andra skyddsmoder.

Vendela Fredricson [född 1974] debuterade med romanen Landar 2006 och har även gett ut romanen Diktafon 2009.

»...Jag blir djupt berörd av Fredricsons språk. Den poetiska grundtonen, som skär genom allt skapar en rå, vild och förtvivlad klang: som ljuder i kampen för tillvaron, för mening, för rätten att vara människa.«HANNA HALLGREN, ATONBLADET om Diktafon

»...Jag tänker på Duras och Lispector. Sartre och de Beauvoir. Det är längtan, rakt igenom huvudet och resten av kroppen. In i mina ögon, och jag känner tacksamhet över att jag fått läsa. Hur kan jag förklara? Att ha blivit upplyft och skriftligen hållen.« HANNA HALLGREN, AFTONBLADET om Landar